Huvudmeny:
Drabbad av Parkinsons sjukdom
Att vara drabbad ger ytterligare en dimension vid utbildningsdagar om
Parkinsons sjukdom för Arvikas vårdpersonal.
Att vara parkinsondrabbad kräver sin del av livet –
”man måste leva med den delen, men samtidigt
också sträva efter att ha utrymme kvar för de andra
nödvändiga livsdelarna ”, uppmanar Ebbegruppen. Genom
att man som parkinsondrabbad skaffar sig kunskap och
information om sin sjukdom ger man faktiskt livets övriga
delar mer utrymme.
God hjälp från vården är något som blir helt nödvändigt.
Den förändrade livssituationen som uppstår efter diagnosen Parkinson – en kronisk och progressiv neurologisk sjukdom – kräver det. Val av möjliga behandlingsvägar utgör en hjälp att hålla sjukdomstillståndet Parkinson i schack. Medicinsk
behandling blir efter konstaterad diagnos ett måste, men det handlar samtidigt även mycket om att ta det egna helhetsansvaret.
Det är viktigt att kunna värna om och vårda familjeliv,
intressen och socialt umgänge även efter diagnos, även
om det innebär att det måste ske med lite förändringar Att kunna ta kraft i egenvård spelar en ganska avgörande roll i hur man kan tackla sin nya livssituation.
Med förståelse från närstående och insatser från samhället
skapas förutsättningar till ett bra liv även med Parkinson
sjukdom. Förståelsen bottnar i – och i synnerhet då med
Parkinsons individuella och ofta nyckfulla symptom -
ta reda på vad sjukdomen verkligen handlar om för individen.
En medicinskt kunnig person och som samtidigt har
verklig empati är en god kunskapsförmedlare. Astrid Borg,
distriktssköterska, har både kunskaperna och empatin. I och med att hon själv är drabbad av Parkinson, får man som åhörare samtidigt uppleva det långsammare ”parkinsontempot”.
Ett något lugnare tempo behöver både sjuka och friska
emellanåt. Astrid gav en repetition av olika förekommande symptom vid Parkinsons sjukdom. Först påvisades kardinalsymptomen såsom långsamhet, stelhet, skakningar samt balansproblem. Därefter visades en lång lista av övriga vanligt förekommande delsymptom. Särskilt betonades nödvändigheten av att kombinera mediciner och mat på rätt sätt.
Med hjälp av filmsekvenser beskrevs de stadier när patienten är ”on” respektive ”off ” och medicinens betydelse i dessa fall.
Den viktiga betydelsen av beröring liksom attityder och
gemenskap poängterades. Redogörelse för hur taktil beröring kan användas i lindrande syfte är något som kan och bör praktiseras t ex av hemtjänstens personal. Kanske skulle då den lilla extratiden som krävs för detta vara en ren lönsam ”tidsinvestering”?
Att depression är ett vanligt tillstånd vid Parkinsons sjukdom, som ofta debuterar tidigt och då givetvis kräver seriös och snar behandling, påpekades extra noga. Det är en angelägenhet som angår både vårdpersonal och anhöriga, man bör vara uppmärksam och alltså inte låta depressiva inslag förbli obehandlade. Utveckla vården genom att dela kunskaper och erfarenheter och låt specialisterna d.v.s patienter uttrycka om hur vården bäst ska utformas. Ebbegruppen vill ge ett särskilt
tack till Astrid som, genom sin personliga framställning, lyckats bana väg för ”en ljusare framtid” i Arvika både för patienter och för vårdpersonal bara genom påståendet: Medicinering måste ske på exakta angivna tider och måltiderna skall anpassas när det gäller till både tider och innehåll! Det är viktigt att äta, men som Parkinsonpatient blir det en nödvändighet att äta på rätt sätt!
Ebbegruppen finns i Arvika för att stötta de som har drabbats
av Parkinson och deras anhöriga. En viktig del i verksamheten
är gemenskapen. Ett annat syfte är att sprida kunskap och förståelse
för sjukdomen.